Att välja typsnitt är som att stå vid ett dignande smörgåsbord: det finns massor att välja mellan, mycket är gott men det blir fel när en blandar sillen med saftsåsen. Precis som delarna av smörgåsbordet har typsnitten sin tid och plats och när det är svårt att välja kan det behövas tips och inspiration.
Ett av våra mest lästa blogginlägg är 5 typsnitt – från trotjänare till kommande favoriter från 2015. Nu är det dags att dyka ned i typografins underbara värld igen!
Liksom förra gången kommer topp fem-listan bestå av sex typsnitt. Två gratistypsnitt från Google Fonts, två tidlösa klassiker och två som är spännande just nu.
Innan vi börjar är det värt att notera att digital typografi aldrig varit bättre än nu. De två faktorerna bakom detta är den numera totala friheten att använda bra typsnitt på webbsidor samt den ökade pixeltätheten i moderna skärmar för mobiler, plattor och datorer. På nya enheter ser texten nästan lika bra ut som om den vore tryckt på papper.
Det här leder till ett kärt problem som vi gamlingar känner igen från desktop publishing-boomen på 90-talet: utbudet gör att glada entusiaster går fullständigt bananas. Typsnitten blandas hejvilt, bra saker används i fel sammanhang och blir hatade (Comic Sans, jag tittar på dig!). Läsbarheten blir lidande och känslan fel. Att lista sex typsnitt är inte en lösning på dessa problem, men, hey, det är roligt och kan fungera som inspiration att botanisera vidare.
Mina val är medvetet konservativa. Det här är inte det nyaste eller coolaste. Jag anser att ett typsnitt ska fungera och se bra ut idag, imorgon och om tio år. Framför allt måste det vara läsbart, funktionellt och, helst, finnas i många olika vikter och varianter för maximal flexibilitet.
Gratis typsnitt
Roboto
2012 släppte Google Roboto som en ersättare för det gamla typsnittet Droid. Roboto var utvecklat för att fungera bra i Android på skärmar med hög upplösning. Men kritiken lät inte vänta på sig. Typsnittet kändes som sörja av olika stilar som inte fungerade ihop och kallades av Stephen Coles på Typographica för ”a Four-headed Frankenfont”. Andra kallade det en dålig Helvetica-kopia.
Kritiken mottogs konstruktivt och 2014 släpptes en omarbetad version som var bättre på alla sätt. Ändringarna är subtila men skapar tillsammans en skönare känsla med bättre harmoni. Det som gör Roboto så användbart är alla vikter och varianter (Condensed, Slab och Mono – som är perfekt att skriva kod i). Roboto är numera mitt go-to-typsnitt. Det är neutralt men har viss karaktär. Oerhört smidigt och lättanvänt. En perfekt startpunkt vid prototyping och wireframes, och inte sällan får det vara med hela vägen till lansering.
Montserrat
Montserrat släpptes ursprungligen som ett rubriktypsnitt för större storlekar. Det hade få vikter och fungerade sämre i brödtext. Sidor med stora rubriker är en mångårig webbtrend som inte verkar ge med sig än och Montserrat har ett givet och snyggt användningsområde här.
Elakt går det att kalla Montserrat för en gratiskopia av ständigt aktuella Gotham. Gotham exploderade i popularitet då det användes snyggt av Barack Obamas valkampanj 2008. Det hämtar sin inspiration från textning och skyltar på husfasader från 1900-talets New York. På liknande sätt grundar sig Montserrat på text hittad i det gamla kvarteret i Buenos Aires som bär typsnittets namn.
Numera har Montserrat blivit en hel familj med strax under 20 varianter av vikter och stilar. Montserrat i rubrikerna är aldrig fel, men nu kan du även testa att använda det i brödtext!
Tidlösa klassiker
DIN Next
Jag snöar gärna in på olika typografiska epoker och områden, och då helst på stilbildande typsnitt som fortfarande känns relevanta och användbara. Ett sådant, som känns lika fräscht och modernt som när det skapades 1931, är tyska DIN.
Namnet är en förkortning av sexiga ”Deutsches Institut für Normung” (Tyska standardiseringsinstitutet). Ursprungligen skapat för industrierna var det ett typsnitt framtaget för att vara tydligt, enkelt och smidigt att använda. Det används fortfarande på tyska vägskyltar i hela landet och för gatuskyltar i många städer.
DIN har ett nära släktskap med Bauhaus-rörelsen från samma tid – som förenklat och sammanfattat kan sägas handla om estetik genom funktionalism: form ska vara en konsekvens av funktion och "less is more". DIN är ar ett avskalat och rent typsnitt med en futuristisk ton. Det fungerar utmärkt till rubriker såväl som till brödtext.
Om vi är snälla kan vi säga att det varit en stor inspiration för Apple då de häromåret skapade egna systemtypsnittet San Francisco. DIN finns i många olika utgåvor men jag tipsar om DIN Next som är snyggt uppdaterat och anpassat för digitalt användande.
Avenir Next
Ja, det här typsnittet finns med i förra listan också. Men det struntar jag i! Första gången jag kom i kontakt med Avenir var 2001, och sedan dess har kärleken växt sig allt starkare. Det är i mina ögon nära det perfekta typsnittet. Det är oerhört vackert, raffinerat, användbart och med en personlig charm som lyckas med konststycket att vara närvarande men inte överväldigande i längre textform.
Jag har använt det i tryckta annonser, böcker, reklambanners, webbrubriker, pdf:er, brödtext i mobilappar och allt däremellan. Via typsnittet Futura hittar vi en koppling mellan DIN och Avenir: Futura är liksom DIN också skapad enligt den geometriska filosofin som genomsyrade Bauhaus-rörelsen. När Adam Frutiger ritade Avenir var en av tankarna att skapa en modern och mer användbar version av Futura (Avenir är det franska ordet för framtid).
Avenir är ett tidlöst enkelt och tydligt typsnitt med en härlig mänsklig värme.
Spännande just nu
ITC Grouch
Det finns en nostalgivurm just nu inom webbtypografin med 60- och 70-talskänsla. Stilen är amerikansk med inspiration från tidstypisk reklam. Typsnitten är personliga, uttrycksfulla, ofta lite knubbigt runda och hårt knipna. Gärna seriffer. Detta är en tydlig reaktion på de enklare och renare rubrikerna som syntes överallt på webbsidorna för några år sedan -- och som fortfarande syns på många ställen.
Jag kan tycka att det känns varmt och inbjudande, men en måste passa sig så det inte blir fel. Typsnitt som exempelvis fina Grouch förmedlar en tydlig känsla som inte fungerar överallt. Här ska vi nog snarare tänka restaurang-, butiks- och livsstilsbranschen än corporate-miljöer. Just Grouch från 1970 funkar definitivt bäst i större rubriker och levererar varm och kul personlighet så det osar om det.
Canela
Canela är ett nytt typsnitt från 2016 vars popularitet vuxit lavinartat. Även här har vi en nostalgisk känsla. Om Grouch var mer hippie-70-tal så är Canela sofistikerat jazz-60-tal. Det finns dock flera beröringspunkter mellan dem. Men Canela är mer av en kameleont då känslan i typsnittet ändras markant beroende på vilken vikt som används. De fetare vikterna kan användas ungefär som Grouch medan de tunnare känns betydligt mer sofistikerade. Det är heller inte omöjligt att tänka sig Canela i brödtexter -- speciellt om de är lite större. Vi har här ett typsnitt som ligger helt rätt i tiden men som jag, till skillnad från Grouch, förutspår kommer kunna leva kvar betydligt längre utan att kännas omodernt.
Vad tycker du? Vilka är dina favoriter just nu? Hör gärna av dig med bra tips och fynd!
Nyttig ordlista
Typsnitt vs. font: Typsnitt är den korrekta benämningen på en familj av tecken som hör ihop, exempel: Helvetica. Font är en enskild stil av familjen, exempel: Helvetica kursiv. Förenklat! Använd ”typsnitt” så blir det alltid rätt! :)
Vikt: Hur tjockt ett typsnitt är, exempel: fet).
Knipning: Att minska avståndet mellan varje tecken och skapa tätare text. Motsats till spärrning.
Seriffer: Små extrastreck på bokstäverna, med ursprung inom kalligrafin, som skapar bättre läsflyt i större textmassor.