Genom ljud kan man ge subtil information till resenärer med nedsatt syn, men alla kan ha nytta av detta.
I det första blogginlägget om Tillgänglighet i T-banan beskrevs varningssignaler för syn (kontrasterande färg och blinkande lampor) och känsel (rillor) vid Stockholms tunnelbanas perrongkanter. Det är signaler som är lätta att uppfatta för alla.
Mera subtila signaler förmedlas via hörseln. Kanske är de så subtila att du aldrig har märkt dem? Men för en resenär med nedsatt syn kan de vara oundbärliga.
På tunnelbanans ändstationer anger ljusskyltar med texten ”Nästa tåg” från vilket spår nästa tunnelbanetåg avgår. Som ett komplement ljuder emellertid också ett distinkt, knäppande ljud från aktuellt spår.
Ännu mera subtilt är att utropen av nästa tåg görs med manlig respektive kvinnlig röst beroende på vilket av perrongens spår utropet avser. Att använda olika röster för auditiva meddelanden är inte unikt för Stockholms tunnelbana – stridspiloter i U.S. Air Force (amerikanska flygvapnet) får sedan länge höra mindre viktiga meddelanden med manlig röst och mera akuta besked med kvinnlig röst.
Vi uppfattar också ljusare, mera högfrekventa, kvinno- och barnröster bättre än mörkare mansröster. (Även en man som till exempel faller i en isvak spänner automatiskt stämbanden och ropar på hjälp med en mera högfrekvent stämma!) USAF har till och med provat att spela in och använda manliga piloters hustrurs stämmor, men resultatet lär ha varit blandat...